21/2-10 Buenos Aires
Igår kände vi oss iallafall lite bättre så vi tog tunnelbanan in till Palermo där det skulle vara marknad. Det var en mysig stadsdel mycket uteserveringar och så. Vi blev kvar där ganska länge. När vi står vid ett av marknadsstånden hör vi plötlsigt någon som ropar hej bakom oss. När vi vänder oss om står det två svenska tjejer där som vi träffade första dagen i Rio. Det blev ett kärt återseende eftersom vi inte har någon att hänga med från vårat hostel. Så vi bestämde att vi skulle möta upp dom på kvällen och kolla in nattlivet i Buenos Aires. Vi satt först och drack på en uteservering och sedan skulle vi vandra vidare för att hitta någon klubb. Vi stannade till vid en pub där det stod en massa folk utanför och efter en stund kommer det (surprise) fram en svensk tjej som jag tror för tillfället bor i Buenos Aires. Hon hade iallafall sin Argentinske vän med sig som insisterade på att vi alla skulle följa med till en klubb som heter Voodoo. Han skulle själv betala för alla eftersom vi inte hade så mycket pengar med oss. Så vi hakade på. Efter att ha stått i kö i drygt en timme fick vi komma in. Det var knappt en människa där inne. Stället var typ uppdelat i en bar och ett "dansgolv" . Vi satte oss först i baren och tog en öl. Sedan skulle vi gå till dansgolvet. Vi öppnade dörren och musiken slog emot oss och lamporna blinkade så hårt att man trodde man skulle få någon form av anfall. När man vant sig vid ljuset och musiken och började kolla sig omkring började vi fundera på vart vi hamnat. Det gick omkring transvestiter där inne med typ inga kläder på sig, på en storbildsskärm mitt på väggen visades någon form av porrfilm. Vi kände oss inte riktigt hemma så när vi druckit upp tog vi en taxi hemåt. Eftersom klockan redan hunnit bli halv 6 var det bara att slänga sig i sängen.
Det är alltid lika roligt när man inser hur mycket det finns att se i den här världen. Jag vet inte hur många gånger vi har tänkt att nu har vi verkligen sett allt. Men nej det går inte. Man slutar aldrig att förvånas. Men det är det som är charmen.
Nu är det bara två dagar kvar i Buenos Aires sedan drar vi vidare mot Nya Zeeland. Jag kommer aldrig förstå tiden under den här resan det går så fort och på ett sätt ändå så långsamt. Jag börjar dock känna mig nervös över att snön fortfarande kommer ligga kvar när jag kommer hem till sverige igen. Men det är ju ett bra tag dit som tur är. Det får vara allt för denna gång får se när jag hinner skriva igen! Puss å kram på er allihopa
Åh förresten Filip vi såg en liten apa när vi var på våran tur i Rio, jag lägger upp en bild längst ner på bloggen så du kan väl kika på den om du vill!





Hallå där lilla fröken - nog hinner du skriva ett par rader nån gång i veckan!! Det behöver inte vara hela romaner, bara lite så vi vet att du finns där.
Märkligt att ni sprang på bekanta från Rio - världen kanske inte är så stor ändå.... Titta dig över axeln på Nya Zeeland, vem vet, kanske står där nån och ropar Manieeeell!! Eller Mireeeell!! :-D
Snön fortsätter att falla; i helgen kom det nästan en halvmeter. Jag gissar att vi firar midsommar med långkalsonger och dunjacka i år. Det var minus 33 i höjd med Ansta i morse. Krispigt. Men myggfritt. Kaos blir det givetvis; inga tåg som går, inga ersättningsbussar, snorhalt på vägarna och elpriser som skjuter i höjden. I onsdags hade vi ingen värme på jobbet. 13 grader på hela nedervåningen = vinterkängor, långkalsonger, dubbelfleece och vantar. Hela dagen.
Maria H blev insnöad i Baltimore förra veckan, så det är inte bara i Sverige, minsann.
Usch, nu fick du mest elände...! Idag har solen lyst hela dagen och jag har kört transporten, det var kul, trots kylan. När jag kom hem fick jag glada schnauzer-pussar och husses goda köttfärssås, mums. Lite positivitet!
Ha det bäst! Kram