16/4-10 Batu Ferringhi

Hej hopp!

Egentligen skulle jag ha befunnit mig i Thailand idag. Men det krånglade till sig lite så förhoppningsvis kommer vi iväg imorgon. Det visade sig att om man åker in i Thailand via markväg får man bara 15 dagar istället för 30. Så  vi har varit tvungna att fixa visum. Upp tidigt imorse för att vara på ambassaden till nio. Väl där visar det sig att man måste ha en kopia på passet och två foton. Det har vi inte så vi får sätta oss i en taxi och fixa det innan vi kan åka tillbaka igen och lämna in ansökan. Det löste sig iallafall så nu sitter vi på Boomerang och väntar på att klockan ska bli halv fyra så vi kan hämta visumen. Så jag håller tummarna för att allt är klart när vi kommer tillbaka och att vi får våra visum.

Och nu till något annat. Förrgår kväll var kanske den sjukaste kvällen på hela resan. För att kunna förklara så bra som möjligt måste jag beskriva några personer som vi träffat här.

Max: Ägaren av Boomerang. Vi tror att han är 29 men det är något oklart. Han är född i Melbourne men hans pappa är från någon arabstat.

Jockey: Heter egentligen Russel men han har tydligen varit jockey (vilket han är ganska bra på att tala om för alla) Oklar ålder men jag skulle gissa på 50+

Ashlan (stavning osäker): En kille härifrån som jobbar som bland annat dykinstruktör. Har satt sitt varumärke "Lazy boys" på kondomer som han skickar till sin samarbetspartner Hans i Sverige.

Så i onsdags kväll när vi kom tillbaka till Boomerang efter en liten utflykt (för att hämta ut pengar och ta en varsin öl med Max och jockeyn) satt Ashlan på terassen med papper från SEB. Det visade sig att han fått sin första utbetalning för kondomprojektet. Detta skulle firas. Det fanns öl till alla. Det spelades lite gitarr och lyssnades på musik. Vi käkade lite och drack mer öl. Karlarna kom fram till att vi skulle gå till Hard rock Cafe och dansa och därför var vi alla tvugna att byta om. När alla är klara hoppar vi in i bilarna och drar iväg. Just det två killar från England hinner anlända under tiden och hakar på oss. Så väl framme på Hard rock beställer vi in 2 flaskor sprit för 2000 svenska kr...det var en bra ide just då och vi var många som delade=)! Sen blev det dans och plötsligt var klockan så pass mycket att dom slängde ut oss. Utanför har dom en sittande staty av Micheal Jackson. Sanna blir överlycklig och det tas en del märkliga bilder. Sen är det bil tillbaka till Boomerang igen. När vi kommer fram ligger det en död delfin på stranden som har spolats upp...Ashlan börjar störttjura, släpar iväg med delfinen på stranden och börjar gräva ett hål för att begarava den. Han kan tydligen prata med delfiner och är helt förkrossad över att den är död. Sanna försöker trösta honom och säga att det är sånt som händer alla ska vi dö och så vidare=)! Emelie sjunger amazing grace till delfinens ära. Efter det är det lugnt ett tag tills en liten händelse utlöser världens bråk mellan Ashlan och Max. Till slut drar Ashlan därifrån och vi går och lägger oss klockan är nu ca halv sex på morgonen. Jag hör när jag skriver att denna kväll måste upplevas för att få en bild av hur kaosartat och konstigt allting var men där var en liten redogörelse iallafall.

Idag har vi förresten 100 dagars jubileum. Hundrade dagen på våran resa så ikväll ska vi gå ut och äta och antagligen dricka. Imorgon måste vi dock upp tidigt och hoppa på våran buss upp till Phuket. Den går vid halv åtta och sen tar det ca 7-8 timmar att ta sig dit i en minibuss. Ska bli ganska skönt att komm iväg vi känner oss ganska färdiga med det här stället. Så det var nog allt för denna gång. Får se när jag får tid att skriva igen! Hade bra! Puss och kram

Kommentarer
Postat av: Lisbeth

Hmm... ja... det hade nog varit en upplevelse att höra Amazing Grace där på stranden... Hela kvällen låter ganska surrealistisk, det håller jag med om. Men, det är väl just dom grejerna som ger krydda åt tillvaron - eller hur? :-)

Hoppas att det ordnat sig med visumen och att ni kommer iväg som tänkt.

Imorgon ska jag gå en kurs i silverlera tillsammans med Anki. När man gjort sin figur bränner man leran. Kvar blir silvret - förhoppningsvis i form av nåt snyggt smycke!

Kram

2010-04-16 @ 20:58:46
Postat av: Familjen Jansson

Det är väl så att med tiden så är det nog just de färgstarka människorna som du träffat på resan som kommer stanna kvar hos dig. Jag kan lova dig att du inte skulle få uppleva en sådan kvällen i Västerås ialla fall.



Charlotte

2010-04-16 @ 22:47:44
Postat av: Marcus

haha, kunde inte hålla mig för skratt när jag föreställde mig Sanna och Emelies insatser med den avlidna delfinen :D Och det är enbart menat som nånting roligt och kärleksfullt från min sida. Sjukt kul att läsa om iaf.

Kramar

2010-04-17 @ 20:05:25
Postat av: DennisTheMenace

Om du tror att det där är kaosartat så har du inte varit med på turné i Avesta, det hör jag det.

2010-04-18 @ 20:07:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0